Historien om svensk mobiltelefoni, berättad med utgångspunkt från Torbjörn Johnsson och hans Radiosystem, har blivit en oemotståndlig liten bok.


Det är en riktig liten pärla som journalisten och författaren Marika Ehrenkrona åstadkommit med "Passion för teknik - Om drivkrafter inom Ericsson Radio Access", utgiven på Ekerlids förlag. Initierat, respektfullt, med kärlek och charm berättar hon sagan om hur tre unga, radiotekniskt begåvade män skapade företaget Radiosystem, hur detta företag så småningom såldes till Ericsson och vidareutvecklades till Radio Access som idag har 1 300 anställda och omsättning på fyra miljarder.

Berättelsen formligen sprudlar av radioglädje och entreprenöranda. Bitvis blir det nästan poetiskt, som när Ehrenkrona beskriver antennära produkter:

"Antennära produkter är absolut inte sexiga - de är sensuella. Antennära produkter är silver, även aluminium och mässing, men framför allt silver. Silvret klingar och vibrerar" skriver hon och jämför filterkonstruktion med byggandet av kyrkorglar.

Ibland blir det snudd på naivt, men författaren lyckas hela tiden landa på rätt sida om gränsen till det pastorala.

Samtidigt lyckas hon återberätta ett stycke svensk nutidshistoria, historien om svensk mobiltelefoni och hur denna har erövrat världen. Från 1950-talets ursystem via NMT och GSM till utblickar om kommande bredbandssystem.

Det är en berättelse om blod, svett och övertid, liksom av ett globalt affärsmannaskap utvecklat på mycket kort tid.



Människorna i fokus


Berättelsen handlar hela tiden om människorna. Torbjörn Johnsson, naturligtvis, som grundade Radiosystem tillsammans med vapendragarna Leif Kågström och Tommy Moberg. Johnsson var företagets obestridde ledare långt efter det att Ericsson tagit över.

De inblandade människorna är dock många fler. Många anekdoter berättas om smärre underverk som de - ofta invandrade - ingenjörerna och teknikerna verkar ha uträttat. En av bokens stora poänger är att ingenjören Waldemar Kuna, kretskortsmontören Danka Micevska och den geniale radiokonstruktören Jurek Dabrowski spelar lika stora roller som direktörskadern Åke Lundkvist, Hans Werthén och Kurt Hellström.

Att sedan en bok om svensk mobiltelefoni både börjar och slutar med Östen Mäkitalo är ju naturligt.

Hur det gick till när Torbjörn Johnsson slutade på Ericsson och hur han startade ett nytt företag, Radio Design, som idag med stor framgång också ägnar sig åt mobiltelefoni nämns dock inte alls i boken. En klar brist som gör att man undrar hur hårt författarens manus granskats av Ericsson.

Marika Ehrenkrona har med sin bok fortsatt på den telehistoriska väg som tidigare bland andra John Meurling och Richard Jeans beträtt med "Mobil Telefon" och "Den fula Ankungen". Men Ehrenkrona har höjt charmfaktorn och tillfört mänsklig värme så att den förvisso unika historien känns än mer levande. Man vill bara ha mer.

Adam Edström

www.ekerlids.se