Skriv ut

Det finns stora rationaliseringsvinster att hämta om industrin kopplas upp till Inter­net. För att komma dit behövs inte fler ­standarder utan ”sand­lådor” där företagen kan experimentera. Årsgamla Industrial Internet Consortium, IIC, vill vara lek­ledare.
Det är lätt att tro att Internet har förändrat hela världen men det handlar mest om hur vi kommunicerar, lyssnar på musik, ser på filmer eller handlar böcker eller andra varor. Det finns många områden som inte påverkats alls. Industriella styrsystem, PLC:er, är fortfarande isolerade öar. Elnätet är inte heller uppkopplat i någon större utsträckning och servicen av jetmotorer till flygplan sker med tidsbundna intervall även om motorerna genererar massvis av mätdata under varje flygning.

– Vill du flytta information från en PLC till ett IT-system får du skriva ut den på papper och sedan skriva in den igen. Systemen programmeras på exakt samma sätt som när jag arbetade med dem på 80-talet, säger Richard Soley som är chef för den årsgamla branschorganisationen Industrial Internet Consortium, IIC.

Hans nästa exempel är det amerikanska elnätet där det inte går att styra kapaciteten dynamiskt eftersom man inte vet hur varma elkablarna är, och därmed inte hur mycket ström de tål för stunden.

Flygmotorerna är hans tredje exempel. Efter varje flygning har en stor jetmotor från exempelvis Rolls Roys genererat 1 terabyte data.

– När planet kommer in till gaten, tror ni data laddas ut trådlöst innan man beslutar vilken service som ska göras? Nej, år 2015 är det fortfarande en tekniker som går fram till planet – om det finns tid – och laddar ur data via USB. Finns det sedan tid i slutet av skiftet går mekanikern igenom data men det kan lika gärna dröja en vecka innan någon upptäcker att motorn behöver service.

Många uppfattar nog IIC som ett amerikanskt svar på tyskarnas Industrie 4.0 eller andra försök runt om i världen att stärka tillverkningsindustrin, särskilt som IIC grundades i mars 2014 av AT&T, Cisco, GE, IBM och Intel. Richard Soley värjer sig mot beskrivningen under sitt besök i Stockholm i slutet av april.

– Vi har de ”amerikanska” företagen Tech Mahindra, Bosch, Huawei och SAP som medlemmar. Många amerikanska företag har tiotusentals anställda i Europa och teknik respekterar inga gränser.

Målet för IIC med sina drygt 160 medlemmar är i princip detsamma som för Industrie 4.0, Cyberphysical Systems, Internet of Everything eller vad tekniken nu kallas, att öka effektiviteten i industrin genom att koppla upp material, monteringsmaskiner, verktyg och personal. Där finns en gigantisk möjlighet till rationalitetsvinster.

– Det finns rapporter från GE, Gartner, McKinsey, Cisco och många andra, som kommit fram till att det kan handla om triljoner dollar.

Oberoende av vilken rapport man lutar sig mot så kommer Internetuppkopplingen att förändra industrin i grunden.

– Idag köper man en flygplansmotor men det kommer att ändras till att man köper ett antal timmars drift per år. Tillverkaren kommer att garantera bränsleförbrukningen och dessutom lova att sänka den med ett visst antal procent per år.

Det senare blir möjligt när tillverkaren hela tiden får data från motorn. Utgående från dessa går det att optimera serviceintervallen men också att kontinuerligt justera motorn så att bränsleförbrukningen minskar ju längre tiden går.

– Kunderna blir nöjdare om de får reservdelar innan grejorna går sönder.

Ett problem som ofta framförs är att det saknas standarder för att koppla upp industriella produkter. Men det är inte där skon klämmer, om man ska tro Rich­ard Soley.

– Det finns massvis med standarder, problemet är bara att veta vilken standard man ska använda var.

IIC vill istället angripa problemet genom testbäddar för att hitta de hål som behöver fyllas, inklusive eventuella nya standarder.

– Det blir som sandlådor för företagen.

Sex testbäddar är redan igång men hittills är bara två av dem offentliga. Fler är på gång att lyfta på täcket i en takt av ungefär en testbädd per månad.

Den första officiella testbädden är ”Track and Trace” som går ut på att produktionen blir effektivare och säkrare om man kan spåra allt som finns på tillverkningsgolvet inklusive personer, material och verktyg.

Projektet leds av Bosch som också står för programvaran. Wifi-routrar från Cisco används för att med triangulering beräkna var verktygen finns. Noggrannheten blir runt en meter. National Instruments står för uppkopplingen av verktygen medan Tech Mahindra gjort själva applikationen.

En första demonstration genomfördes redan i februari och tekniken ska börja användas på Bosch fabriker runt om i världen.

– Det var riktigt imponerande. En person tog upp ett verktyg och glasögonen klagade direkt på att han inte var utbildad för verktyget. När han tog upp fel bult fick han uppmaningen att ta från den andra lådan och när han försökte lämna golvet med verktyget pep det igen.

Glasögonen med inbyggd bildskärm kan också visa var skruven ska sitta och dessutom får skruvdragaren information om vilket moment den ska dras åt med. I praktiken stannar den när det är klart.

I en andra fas höjs ribban rejält. Då ska systemet hålla koll på att bulten hamnar i rätt hål. För att klara det krävs en noggrannhet på cirka 3 millimeter.

– I den första fasen användes befintlig teknik men för att klara den andra fasen krävs riktig forskning.

Den andra testbädden som är offentlig går under beteckningen ”Communication and Control” men skulle lika gärna kunna kallas småskaliga elnät. Projektet har engagerat Real-Time Innovations, National Instruments och Cisco.

– Tanken är att ersätta elnätet i San Antonio som inte klarar av att skicka elen dit den verkligen behövs. Det är också svårt att integrera förnybara energislag som solceller och vindkraftverk.

En fråga som saknar svar är vem som äger alla data och hur individens integritet ska skyddas.

– Det är inget problem med en jetmotor men med en självkörande bil är det inte lika självklart. Vem ska få veta var du varit?

Problemet finns även i den första testbädden ”Track and Trace” eftersom arbetarnas kläder har unika rfid-brickor som identifierar dem.

– Det största tyska fackförbundet, IG Metall, var involverat från dag ett och en viktig aspekt var säkerheten, att bara den som har utbildning får använda ett visst verktyg. Hur man använder data är en svår fråga eftersom man bland annat kan se hur långa raster var och en tar.

Liknande frågeställningar finns inom sjukvården där det samhällsekonomiskt är bra för myndigheterna att veta när och var det sker influensautbrott för att kunna sätta in adekvata resurser. För den enskilda individen är det inte nödvändigtvis lika positivt att vara registrerad.

Såklart finns det en IIC-testbädd även för det här problemet.

Det senaste året har en helt annan aspekt av de rationaliseringsvinster som den uppkopplade industrin leder till kommit i skottgluggen, att maskinerna tar jobben från människorna. Ett paradexempel är självkörande bilar som leder till att chaufförerna blir överflödiga. Dessutom behövs inte längre lika många bilar.

– Det skapades fler jobb än som försvann vid den industriella revolutionen, så är det med IoT också. Det gäller bara att förbereda sig för förändringen.