Annons

torsdag 24 april 2014vecka 17
twitterfblinkedin
HEM Analogt Digitalt Distribution Energi Fordon FPGA, asic & EDA Inbyggda system Kommunikation Medicin Opto Passivt & förbindning Produktion Strömförsörjning Test & mät

Ofrivillige golfaren snart frivillig Visa endast artikeln (fr utskrift)
Av Adam Edström (adam@etn.se)
2007-11-23  Minns du golfsvingarmaskinen som gjorde Lasse Åberg till storspelare i Den ofrivillige golfaren? Åt den skrattade publiken gott. Nu har två amerikanska forskare tagit fram en sensorfylld väst och en robot för samma uppgift. På fullt allvar.

Året var 1991. Den svenska yuppien var inte död – han (det var mest män) frodades på golfbanan. För det här tilldrog sig på den tiden då golf ännu var en fritidssyssla för rikt folk, och golfklubbar minsann inte släppte in vem som helst.

Lasse Åberg förlängde detta år sin succétrilogi Sällskapsresan med en fjärde film – Den ofrivillige golfaren. Kanske inte den bästa Stig-Helmerrullen, förmodligen den med mest krystad story (Stig-Helmer råkar slå vad med en finansvalp och tvingas gå i golflära hos urskotten Roderick McDougall för att klara sig ur knipan).

Men säg den ingenjör som inte tilltalades av problemlösningen. McDougalls hemliga vapen är en robot som tvingar den stackars Stig-Helmer att i timtal utföra en och samma rörelse – den perfekta golfsvingen.

Publiken tjöt av skratt. Men själva robotidén ansågs antingen töntig eller omöjlig. McDougalls robot hamnade på Bro-Bålsta golfklubb som utställningsföremål. Men någon kommersiell lansering har inte sett dagens ljus. Förrän nu.

Image
Jeff Lieberman i sin väst.
De amerikanska forskarna Jeff Lieberman och Cynthia Breazeal på MIT har utvecklat en ”vibrotaktil feedback-väst” och en tillhörande robotarm i syfte att hjälpa människor att snabbare lära sig utföra komplexa rörelser. Som till exempel en golfsving.

Därtill hoppas forskarna att tekniken ska komma till användning inom rehabträning av nyopererade patienter.

Troligen har varken Lieberman eller Breazeal sett Den ofrivillige golfaren. ”Konstigt nog kom iden ursprungligen från en dröm” säger Jeff Lieberman till nyhetssajten physorg.com. ”När jag vaknade tänkte jag vidare på drömmen i någon timme, kom på idén till forskningsprojektet och ett halvår senare fanns hård- och mjukvara framme, säger han.

Till skillnad från Stig-Helmers maskin så ska denna faktiskt funka i verkligheten. I senaste utgåvan av IEEE Transaction on Robotics, där skapelsen beskrivs, hävdar forskarna att tiden för inlärning av komplexa armrörelser minskade med 23 procent, och att antalet fel minskade med 27 procent vid användning av maskinen jämfört med att enbart ha en mänsklig lärare. Lieberman förklarar detta med att inlärningen tränger djupare in i det undermedvetna.

Utlärningen börjar med att en lärare (eller robot) utför rörelsen korrekt och spelar in denna rörelse på film som analyseras med millimeterprecision. Den frivillige, får man hoppas, golfadepten iklär sig därefter västen, som har såväl optiska markörer (de vita kulorna) på utsidan som distinkta vibratorer på insidan. När adepten försöker utföra rörelsen så mäter systemet upp försöket och ger omedelbar feedback genom vibratorerna. Ju mindre de vibrerar desto bättre – systemet ska upplevas som ett korrigerande kraftfält.

Till kommersiell succé är det dock långt kvar. Lieberman konstaterar att det system som används av forskarna är extremt dyrt och alldeles för känsligt. Men man har löst de grundläggande tekniska problemen – att tillräckligt snabbt, på 0,1 s, ge korrekt feedback på en komplex människorörelse med precision på någon millimeter.

Därtill måste västen, som använts för att berättiga själva konceptet, ska vidareutvecklas till en helkroppsdräkt (vilket med alla vibrotaktila aktuatorer onekligen kan ge en del skabrösa associationer). Alltihop ska sedan industrialiseras så att priset inte blir oöverkomligt.

Att marknaden finns är dock åtminstone Lieberman övertygad om. Golfare jorden runt lägger miljontals dollar på videoanalysmaskiner, konstaterar han. ”Men efter decennier av inlärningsforskning vet vi att processen går mycket fortare om man får omedelbar feedback” säger han till physorg.com.

Den golfare som trots Liebermans och Breazeals ansträngningar inte lyckas slå en egen vettig sving kan i stället glädja sig åt att robotarna inom kort inte bara står för träningen utan även för själva spelandet. Redan 2005, på Prototype Robot Exhibition i Japan visades den första golfroboten upp, kallad Candy-05. Candy har hela golfbanans topografi inmatad i minnet och är utrustad med differentiell GPS.

Själva slagförmågan inskränker sig dock än så länge till puttande. Och av upphovsföretagets namn att döma – Nirvana Technology – så kanske man inte ska hoppas på alltför snabba birdies och eagles. Enligt ett pressmeddelande är dock en skarp version utlovad till 2020.

Om Tiger och Annika är kvar på banorna då så får de se upp!
 
KOMMENTERAT
Kommentarer via Disqus

Administration Jan Tångring
Annonser Anne-Charlotte Sparrvik
Redaktion red@etn.se
Ansvarig utgivare Anna Wennberg på uppdrag av Elektroniktidningen Sverige AB
© Elektroniktidningen Sverige AB
Publiceringssystem Joomla, webbhotell Glesys
Smal annons