Halvledarbranschen är exempelvis tämligen frisk. I år väntas visserligen inte dess tillväxt bli mer än någon eller högst några enstaka procent, men jämfört med tidigare fluktuationer upp och ner i tvåsiffriga procenttal så är det långt till krisstämpeln. Och räknar man som den notoriskt optimistiske analytikern Malcolm Penn, det vill säga undantar minnena, så går resten av branschen riktigt bra. Visst kan efterfrågan på konsumentelektronik få en knäck, men knappast som efter IT-bubblan i början av 2000-talet. Och visst kommer Wall Streets roll som IT-köpare att minska, men det är trots allt marginella affärer.
Värre är då att utbudet på riskvilligt kapital troligen sinar, åtminstone för nystartade företag med oprövad teknik.
De elektronikintresserade riskkapitalister som har pengar kommer sannolikt hellre att köpa upp undervärderade bolag, och sådana är det gott om på börsen just nu. Trycket på de offentliga riskkapitalkällorna, som Vinnova, KK-stiftelsen och Industrifonden, kommer sannolikt att öka. Och den som till äventyrs funderat på börsnotering gör nog bäst i att vänta.
Men generellt är elektronikindustrin mindre beroende av riskkapital än andra branscher. Och efterfrågan på viktig elektronik kommer kanske att minska, men långt ifrån försvinna. Inte minst eftersom en stor del av tillväxten sker i Asien, som inte alls är lika beroende av vad som hänt på Wall Street med omnejd. Det menar åtminstone ekonominobelpristagaren A Michael Spence, som utrett frågan.
Från svensk horisont finns fler positiva tecken. Trots allt tal från många av storföretagen om minimering av konsultinköpen så finns flera konsultföretag som alltjämt rekryterar aktivt. Därtill finns många, såväl små som stora industribolag som går riktigt bra. Alltid välskötta Scania säger till exempel att man inte tänker dra ner något. Bombardier rullar på, och från Ericsson hörs visserligen inga jubelrop men bortsett från problemen hos Sony Ericsson så hör vårt svenska IT-lok faktiskt till det fåtal som tjänar bra med pengar i telekombranschen. Dollarns förstärkning gentemot kronan hjälper också upp exporten.
Så visst finns anledning till eftertanke, månne rentav oro, men panik – nej, dit är det långt kvar.
