Stefan Sjöholm är en levande länk mellan industri och högskola. Han kombinerar verksamheten som asicstrateg på ABB med forskning och utbildning.

Resultatet är bättre asicar, modernare konstruktionsmetodik, bättre forskning på högskolan och smidigare rekrytering.


Närhet mellan industri och högskola är något som de flesta anser önskvärt men få lyckas genomföra i praktiken. För Stefan Sjöholm är det en fullt naturlig vardag. Han blandar jobbet som asicstrateg på ABB Automation Products med forskning och undervisning på Mälardalens högskola.

- Det blir en positiv spiral. Högskolans forskningsresultat kommer snabbt in i skarpa projekt, och högskolan får kunskap om industriförhållanden. På undervisningen lär jag också känna studenterna, och kan handplocka de bästa till exjobb och anställningar, säger han.

- Nackdelen är att det ibland kan vara svårt att balansera intressena, säger han med ett leende och antyder att övertid snarare är regel än undantag.

Officiellt lägger Stefan Sjöholm 60 procent av sin tid på ABB och 40 procent på högskolan. Men i praktiken går det i vågor - när det är extra mycket att göra på ABB får högskolan vänta.



Kompetenscentrum


Tack vare Stefan Sjöholms entusiasm har Automation Products blivit något av ett kompetenscentrum för asickonstruktion inom ABB. Man hjälper andra ABB-bolag med kompetens, verktyg och metodik. Och Stefan Sjöholms kurser i VHDL och konstruktionsmetodik finns även i företagsanpassad form för behov inom och utom ABB.

- Jag gillar att undervisa, och jag lär mig själv en hel del på köpet. På företagskurser får man nya infallsvinklar på problem och lösningar.

- Ska man undervisa tvingar man sig själv att gå till botten med problemen för att förstå dem i detalj.

Provar alla nya verktyg


Ska man vara ett kompetenscentrum bör man rimligen ligga steget före omgivningen i fråga om metodik och kompetens. Stefan Sjöholm provar gärna alla nya verktyg, antingen på ABB eller på högskolan, men är rätt konservativ med vad som används i skarpa projekt.

- Vår metodik är ett helhetsgrepp. Vi använder de verktyg som fungerar som komplement till metodiken.

- Det är mycket viktigt att kunna sina verktyg. Vi ser till att ha åtminstone samma kompetens som verktygsleverantörernas applikationsingenjörer.

Stefan Sjöholm har starka åsikter om hur konstruktionsarbete bör bedrivas.

- En asic ska fungera på första försöket. Annars är det tjänstefel, säger han.

- Verifieringen ska göras på så hög nivå som möjligt. Systemsimulering - med all annan hårdvara på kortet - är ett måste, liksom formell verifiering och samverifiering mellan hårdvara och programvara.

- Tar verifieringen mer än hälften av tiden så har man slarvat i VHDL-skrivandet eller med systemsimuleringen.

De konstruktioner man tar fram på Automation Products ska framför allt sitta i styrsystem. De är inte extremt stora, de flesta ligger mellan 20 000 och 200 000 grindar.

- Vi gör det mesta i FPGA, de är så billiga nu för tiden.

Ett krav på konstruktionerna är att de ska leva länge. Ofta sitter de i produkter som ska säljas i 10-20 år framöver. Kraven på dokumentation blir därför höga.

- När vi införde VHDL i början på 1990-talet så blev det ju ett lyft för dokumentationen. Vår första asic helt i VHDL gjorde vi redan 1993 - då var det relativt ovanligt.

- Ofta måste vi samsimulera våra nya konstruktioner med kretsar från 80-talet, från tiden före VHDL. Då måste vi använda hårdvaruemulering, något annat är omöjligt.

En effekt av samarbetet med Mälardalens högskola är att man nästan slutat använda 8- och 16-bitars mikroprocessorer. Den funktionaliteten bygger man i stället in i FPGA-kretsarna.

- Tekniken bygger på resursdelning och schedulering. Det är egentligen en form av beteendesyntes, fast vi gör det för hand.

- Det krävs inte så mycket, mellan 20 000 och 30 000 grindar. Vi sparar både yta och pengar på det viset.

Ett annat forskningsprojekt på högskolan handlade om lågeffektkonstruktion. Metodiken där använde ABB i en konstruktion där man hade EMC-problem.



IP-bibliotek på önskelistan


Många delkonstruktioner återanvänds i senare projekt i form av så kallade IP- block. Men här medger Stefan att det finns mycket kvar.

- Visst finns brister, det här är något vi håller på att bygga upp. Vi återanvänder än så länge mest inom huset. Det går bra så länge konstruktören är kvar här, så man kan fråga om det man inte förstår.

I framtiden skulle jag gärna se ett ABB-gemensamt IP-bibliotek.

- Tanken på en IP-börs, där man kan köpa och sälja byggblock, är nog bra. Men det är långt dit. Ofta letar vi IP-block från andra håll, men det är sällan vi hittar något.

Samarbetet med Mälardalens högskola började med att Stefan skrev ett kompendium om VHDL-konstruktion tillsammans med professor Lennart Lindh. Av kompendiet blev en bok, som så småningom översattes till engelska.

- Snart kommer också en version på kinesiska. Säljer vi ett exemplar per kinesisk konstruktör så räcker det rätt långt.

Adam Edström